Den helt sanna (och lite svettiga) historien om Haninge
FRÅN SÄLJÄGARE TILL SVERIGES TVÄTT-MEKKA: Den helt sanna (och lite svettiga) historien om Haninge
Haninge var faktiskt först. När inlandsisen smälte och hela Stockholms län fortfarande låg djupt under vatten, var det de höga höjderna på Södertörn som först stack upp som små kaxiga kobbar i havet. Hit paddlade stenålderns säljägare för att grilla och hänga. Man kan alltså säga att de första Haningeborna bokstavligen var ”guttar” som gillade skärgårdshäng, långt innan Handen Centrum ens var en glimt i en stadsplanerares öga.
Men om vi hoppar framåt i historien till det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, så förvandlades Haningebygden till något helt unikt: Hela Stockholms gigantiska tvättstuga.
Det stora tvätt-imperiet
Innan tvättmaskinen fanns var idén enkel: rika stockholmare inne i stan ville ha rena lakan, men de orkade inte tvätta dem själva. Haningeborna (särskilt runt Tungelsta, Västerhaninge och Vendelsö) insåg att de satt på en guldgruva – eller snarare en ”vatten-gruva”. Området hade fantastiskt rent källvatten och massor av sjöar.
Plötsligt poppade det upp hundratals små tvätterier överallt. Affärsmodellen var genial:
- Hämta stockholmarnas smutsiga finkläder.
- Kör ut dem till Haninge på gropiga grusvägar.
- Skrubba, koka och torka lakanen på stora utomhusställningar mitt i skogen.
- Kör tillbaka dem till stan – kritvita och doftande av Haninge-tall.
Det var ett extremt slitsamt jobb, men det gav också upphov till en hel del lokal stolthet. Haninge doftade bokstavligen såpa och renlighet i flera decennier.
”Handens centrum!” – När tåget skapade en ort
Att centralorten heter just Handen har också en ganska skön historia. Från början fanns det i princip ingenting där förutom ett litet, ensamt torp med en tillhörande smedja som råkade heta ”Handen”.
När järnvägen (Nynäsbanan) byggdes runt år 1901 behövde man ett stationsnamn. Istället för att komma på något pampigt och kungligt tittade man på det lilla torpet och sa: ”Äh, vi kör på Handen”. Tåget började stanna, folk började bygga villor på den gamla grusåsen, och resten är historia. Busskonduktörerna skrek glatt ut ”HANDENS CENTRUM!” och folk visste att de var hemma i tryggheten.
Världsrekordförsöket i Eskilsparken 1985
Om vi hoppar fram till modern tid (nåja, 1980-talet) hittar vi en av de mest underbara och typiskt svenska händelserna i Haninges historia.
Där Eskilsparken ligger i dag fanns det på 1930-talet bara två stora, vattenfyllda grusgropar där lokala ungar badade och tjuvfiskade inplanterad fisk. När flyglarmet gick under andra världskriget dök barnen ner i groparna för att gömma sig. På 70-talet byggdes det äntligen om till en fin park.
Men 1985 fick Haningeborna feeling. Någon smart person kläckte idén: ”Ska vi inte försöka bygga världens längsta frukostbord?”
Sagt och gjort. Man dukade upp ett gigantiskt långbord som sträckte sig genom hela Eskilsparken. Hundratals glada Haningebor dök upp med sina kaffetermosar, smörgåspaket och morgontidningar för att skriva in sig i historieböckerna. Om det blev ett officiellt världsrekord i Guinness Bok är oklart, men engagemanget var totalt och kaffet flödade.
Slutsats: Från säljägare via Stockholms räddare i tvätt-nöden, till ett gäng som bara ville äta en extremt lång frukost tillsammans. Haninge har alltid haft hjärtat på rätt ställe!
